we lived our lives in black

is dead

är glad i Paris

sista kvällen ikväll. vi ska ha kvällspicnic under eiffeltornet och jag klagar inte! bisous!

kom precis hem. nattinnebandy. varit vaken tjugioåtta timmar. sova tre och en halv timme. en och en halv timme.

vakna av att du kysser mina tio fingertoppar, känna din tyngd mot mitt bröst, sitta på mörka bussar intrasslade i varandra, få små lätta pussar mellan vart annat ord, tappa andan, ditt stickiga skägg mot min hals, när du skrattar och ditt ansikte ser ut att spricka som sprickor i porslin, tre minuter över tre och jag kan inte sova så vi sitter och röker på ballkongen och väntar på morgonen istället. söndagsmornar när vi bakar bröd till sånhär musik. du dricker bryggkaffe ur en muminmugg. jag också.

idag tar jag tag i mitt liv

det här upprör mig

att jag älskar julen mest av allt och att det är så stressigt allting. vill hinna klämma på paketen, julbaka, skriva julrim till vartenda paket och lyssna på julmusik hundra gånger till. sen upprör det mig att jag kom på mig själv att vara jättejobbig mot morfar -bara för att jag inte rökt. sånt är bara tragiskt.
sen är skulle det vara lite finare om det var fem istället för tjugio minus ute. men idag är det dan före doppardan! och på julen ska man göra allt förutom att klaga! fina fina storasyster kommer hem idag också

min första kyss
det var jättemycket vår. jag minns att jag cyklade litelite saktare vart jag än var påväg för fiskmåsarna var så fina mot aprilhimlen och vindarna var så sköna mot den bara huden på mina ben. mitt poppiga trettonåriga liv bestod av 95% håkan och 5% picnicar ballkongkvällar och pärlarmband ungefär.

det hela började med att han var överallt -håkan signeringar, på stan, i stadsparken osv. vi hade jättemycket ögonkontakt hela tiden och överallt som om vi båda väntade på att något skulle hända. en onsdag i april hade jag och tusen flickor från klassen picnic i stadsparken. såklart så var han där, på andra sidan med sitt jättemycketblåa hår. mina vänner visste om allt det här och tyckte att det skulle vara en kul grej att gå fram till honom och fråga om hans msn -vilket dom gjorde! allt detta när jag gått iväg en bit och inte hade en aning om det: hon tjejen där i rött hår vill ha din msn........ fan i helvete vad pinsamt! mitt trettonåriga hjärta dog. hela grejen av tanken att han nu trodde att jag inte vågat gå fram själv gjorde mig galen.

efter att han lagt till mig på msn och att vi pratat i massor bjöd han mig på sin födelsedagsfest som också skulle vara i stadsparken. Hanna och jag var yngst på hela festen. vi drack tiquila och ramlade runt hela kvällen. jag vet inte hur det gick till men vi hamnade på en vit bro han och jag. jag minns att han sjöng på aprilhimlen och det bubblade i mig när vi kysstes. efter det har jag aldrig hört av honom. när jag ser honom ibland på stan blir det varmt i mitt trettonåriga pophjärta och det kommer nog alltid att vara så